Sensommaren 200
Natten efter raset som jag beskrev förra söndagen sov jag inget alls. Kände en avsky hur jag betett mig mot mina vänner, kolleger och min familj. Jag bestämde mig att nästa dag berätta hur det låg till. Jag låg kvar i sängen en stund på morgonen. Sa till min fru att jag inte mådde bra och tänkte stanna hemma idag. När jag stigit upp och började samla mig för att berätta vad jag hållit på med började jag tänka om. Om jag spelar en gång till, bara en gång till och verkligen försöker fokusera på vilka hästar jag ska spela så skulle det kunna gå vägen. Jag tittade på klockan, kvart över åtta. Nu var jag tvungen att köra till firman ändå. Jag var tvungen att köra dit för att hinna före brevbäraren. Det dök allt oftare upp kravbrev som jag var tvungen att gömma undan. Bill och Bull var ute och jobbade på vart sitt håll. Jag kunde i lugn och ro köra in och ställa i ordning eventuella problem med krav och andra obehagligheter. På vägen in så började jag fundera på nästa spel. Fokus låg på Solvalla på onsdagen. Vinna tillbaka pengarna och sedan berätta allt. Var så djupt nere i mina spelidéer att jag höll på att köra över en cyklist. Såg honom i sista sekund och blev förbannad. Kan väl inte cykla hur som helst, skrek jag åt cyklisten Han tittade på mig och virrade på huvudet.
– Du är halvvägs uppe på cykelbanan. Jag insåg mitt misstag och bad om ursäkt. När jag kom fram till firman såg jag att Bills bil stod utanför. Vad i helvete gör den nyfikna idioten här! Jag tvärnitade, backade bak parkerade och gick runt huset på baksidan, för att vänta på brevbäraren. Där stod jag i en timme och tjugo minuter och väntade. Brevbäraren dök upp och jag gick framåt och låtsades att jag kom just då av en slump. Brevbäraren morsade och gav mig posten. Jag gick mot vårt kontor och vinkade till Bull som stod i fönstret och glodde. I en för Bill död synvinkel kollade jag posten, två kravbrev, från Preem och något annat företag, och ett kravbrev från skatteverket. Jag stoppade dessa snabbt i bakfickan och gav den övriga posten till Bill. Jag undrade vad han gjorde inne på firman. Han oroligt berättade han att Preem hade hört av sig och undrat över en del obetalda fakturor. Jag sa helt lugnt att jag visste vad det var för fakturor och att pengarna är på väg till Preem. Det hade blivit något fel i överföringen och banken tar eventuella merkostnader. Bill blev lugn och körde ut och jobbade. Jag gick in på toaletten och spydde. Sedan tuppade jag troligtvis av en stund, för när jag kom ut från toaletten hade det gått en timme. Jag blev orolig över min hälsa, körde och hämtade ut ”vinsten” från förra veckan, sen åkte jag hem. Spydde igen och somnade i soffan. Jag orkade inte ens spela. Nu var jag så pressad och förstörd av spel att jag helt och totalt nerkörd. Att jag överhuvudtaget orkade andas är fullständigt obegripligt. Det kom att bli ännu värre. Låter otroligt men så är det. Återkommer om en vecka.
Må Väl
Niklas