Del 8

Lite till från 1990-96 och det förödande beslutet sommaren 1996!

Efter förra veckans avsnitt så funderade jag kring denna tid, och kom på att jag missat en del. Jag började under denna tid fiffla med föreningens papper för att få tillbaka de penagar jag låg ute med. Varken rätt eller riktigt, men det var så jag gjorde. Så här kommer berättelsen:

Denna morgon vaknade jag tidigt, trots jag knappast sovit något överhuvudtaget. Kollade tidningen, dubbeln gick åt helvete. Skit samma, idag hade jag mycket att göra. Uppe på min gråa expedition satte jag igång att skriva fejkade årsmötesprotokoll så jag blev firmatecknare. Kontoristen hjälpte mig med att skriva ut och bevittna protokollen. Jag måste på något sätt få tillbaka de 25 000 jag betalt till tränaren och övriga pengar jag låg ute, med totalt 30 000- 35 000. Visserligen knappast inom lagens ramar, men vad skulle jag göra. Jag hade hållit löftet att fixa pengar till tränaren och nu skulle jag bara ordna upp det. Det fungerade förbluffande enkelt. Jag stegade in på postkontoret på Nobeltorget i Malmö och lämnade protokollen och de tillhörande papperna som behövdes för ändringarna. Efter några dagar kom det in några tusen på de påhittade föreningars konton, en klubb som egentligen inte existerade. Den fanns bara till för att vi skulle kunna ha en ombudsman. Så ingen skulle sakna pengarna.
Det var egentligen inte rätt, faktiskt väldigt orätt, men jag fick tillbaka 2 800: - av de pengar jag låg ute med.

Tvåtusen kronor använde jag för att betala räkningar, resten spelade jag på hästar i hopp om att vinna tillbaka pengarna, så slapp jag att plocka av kontona, och sedan låta allt vara glömt. Jag började i samma veva min anställning på förbundsnivå och lämnade samtidigt mitt engagemang i fotbollsklubben. Däremot fortsatte jag att plocka ut pengar från luftklubbarna ett tag till. Låg fortfarande massor i back. Däremot minskade jag mitt spelande, under vissa perioder 1990-95 spelade jag inte alls. Jag hade varken tid eller lust.
Sommaren 1996 gjorde jag något jag aldrig skulle ha gjort. Jag och en granne som dessutom var en god vän startade företag. Vi satt en härlig sommardag och drack en öl, beklagade oss om våra tråkiga jobb och plötsligt hör jag mig själv säga det jag sedan kom att ångra: ”Ska vi starta eget?”

Några dagar senare hade jag glömt alltihop och blev jag påmind om min idé när grannen knackar på min dörr med blanketter från PRV och skattemyndigheten i sin hand. Efter några sekunders tvekan bestämde jag mig för att ge mig in i projektet, det sista steget i utplåningsraketen
Jag var ju egentligen ventilationsmekaniker och min granne var fastighetsskötare. Han var dessutom en trevlig och driftig person. Det intrycket hade jag i varje fall fått. Vi bestämde oss ganska snabbt att det var inom fastighetsskötsel vi skulle jobba och så blev det. Vi hade båda ett ganska stort kontaktnät och var ganska skickliga att utnyttja det. Vi träffades nästkommande lördag för att diskutera hur vi skulle gå till väga. När vi planerat en stund, blev jag lite rastlös. Kände att jag kanske inte hann lämna in V75: an. Men jag hann, 200 kronor blev det till ATG denna gången. Lite mycket men jag behövde pengar för att täcka in mitt joxande med alla konton. Ville sluta med det jag hållit på med. Även om jag inte stoppade en enda krona i egen ficka kändes konstigt och fel. Drömmen om en storvinst dök upp och den skulle med, oerhörd tydlighet, visa sig att inte vara en sanndröm.