1999-sommaren 2000
Jag minns att jag vid flera tillfällen under denna period försökte sluta spela. Ett tag bestämde jag mig för att spela för max 50 kronor. Det gjorde jag också, problemet var att jag gick till 10 olika ombud samma dag. Jag höll mitt löfte att bara spela för 50 kronor, men ljög för mig själv när jag gick till massor av olika ombud. Sådana märkliga tankar blev vanligare och vanligare. Under hösten 1999 mådde jag sämre och sämre. Det enda som jag hade i tankarna var att spela. Visst hade jag familjen, och tur det, annars hade jag nog gått under. Trots jag var så uppslukad av spel så lyckades jag ändå på något vis hålla en fasad som familjefar. Jag vet inte riktigt hur, men jag tror att det är kärleken till min fru och mina barn som gjorde att jag trots allt skötte mig socialt. Jag ville inte att de skulle dras med i mitt förödande beteende. Nu i efterhand så förstår jag att de blev indragna ändå. Alla skulder och alla lögner drabbade dem oerhört tydligt. Jag tror, trots att jag fortfarande betalar på mina skulder, är det alla lögner som är värst, att ljuga sina nära och kära rakt upp i ansiktet för att dölja sitt missbruk.
Situationen på företaget blev allt mer påfrestande. Det gick inte en dag utan att mina två kompanjoner baktalade varandra. Jag borde självklart ha hoppat av, men jag bet ihop och kämpade vidare. Spelet blev min flykt för att slippa tänka och drömma om en annan värld. Nu spelade jag så mycket att mina pengar inte räckte till. Jag kom på den lysande idén att ”låna” pengar av företaget. Jag såg det som en självklarhet att jag kunde göra så. Dels för att jag var övertygad om att vinna, och dels som en liten hämnd mot de andra två som blev allt mer påfrestande. Jag tog 2000 kronor ur handkassan. Det var en början på något som blev värre, mycket värre. Detta återkommer jag till nästa vecka.
Må Väl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar