Del 16

Sensommaren 200

Natten efter raset som jag beskrev förra söndagen sov jag inget alls. Kände en avsky hur jag betett mig mot mina vänner, kolleger och min familj. Jag bestämde mig att nästa dag berätta hur det låg till. Jag låg kvar i sängen en stund på morgonen. Sa till min fru att jag inte mådde bra och tänkte stanna hemma idag. När jag stigit upp och började samla mig för att berätta vad jag hållit på med började jag tänka om. Om jag spelar en gång till, bara en gång till och verkligen försöker fokusera på vilka hästar jag ska spela så skulle det kunna gå vägen. Jag tittade på klockan, kvart över åtta. Nu var jag tvungen att köra till firman ändå. Jag var tvungen att köra dit för att hinna före brevbäraren. Det dök allt oftare upp kravbrev som jag var tvungen att gömma undan. Bill och Bull var ute och jobbade på vart sitt håll. Jag kunde i lugn och ro köra in och ställa i ordning eventuella problem med krav och andra obehagligheter. På vägen in så började jag fundera på nästa spel. Fokus låg på Solvalla på onsdagen. Vinna tillbaka pengarna och sedan berätta allt. Var så djupt nere i mina spelidéer att jag höll på att köra över en cyklist. Såg honom i sista sekund och blev förbannad. Kan väl inte cykla hur som helst, skrek jag åt cyklisten Han tittade på mig och virrade på huvudet.

– Du är halvvägs uppe på cykelbanan. Jag insåg mitt misstag och bad om ursäkt. När jag kom fram till firman såg jag att Bills bil stod utanför. Vad i helvete gör den nyfikna idioten här! Jag tvärnitade, backade bak parkerade och gick runt huset på baksidan, för att vänta på brevbäraren. Där stod jag i en timme och tjugo minuter och väntade. Brevbäraren dök upp och jag gick framåt och låtsades att jag kom just då av en slump. Brevbäraren morsade och gav mig posten. Jag gick mot vårt kontor och vinkade till Bull som stod i fönstret och glodde. I en för Bill död synvinkel kollade jag posten, två kravbrev, från Preem och något annat företag, och ett kravbrev från skatteverket. Jag stoppade dessa snabbt i bakfickan och gav den övriga posten till Bill. Jag undrade vad han gjorde inne på firman. Han oroligt berättade han att Preem hade hört av sig och undrat över en del obetalda fakturor. Jag sa helt lugnt att jag visste vad det var för fakturor och att pengarna är på väg till Preem. Det hade blivit något fel i överföringen och banken tar eventuella merkostnader. Bill blev lugn och körde ut och jobbade. Jag gick in på toaletten och spydde. Sedan tuppade jag troligtvis av en stund, för när jag kom ut från toaletten hade det gått en timme. Jag blev orolig över min hälsa, körde och hämtade ut ”vinsten” från förra veckan, sen åkte jag hem. Spydde igen och somnade i soffan. Jag orkade inte ens spela. Nu var jag så pressad och förstörd av spel att jag helt och totalt nerkörd. Att jag överhuvudtaget orkade andas är fullständigt obegripligt. Det kom att bli ännu värre. Låter otroligt men så är det. Återkommer om en vecka.

Må Väl

Niklas

Del 15

Sommaren 2000. Nu var jag inne i en total panik. Jag spelade helt maniskt. Fortsatte att ta pengar från företaget. Bill och Bull bråkade mer än någonsin. Om vi gick ut med någon kund, slutade det alltid med att vi satt kvar på restaurangen och Bill och Bull blev ovänner. Jag fick medla och tänkte att idag vann jag kanske så jag kunde lämna skiten. Men jag vann inte, och jag kunde ha lämnat ändå. Till slut fick jag ju lämna ändå, när allt rasat. Hade jag haft kraft hade jag stuckit innan. Det gjorde jag inte, utan flydde till spel.

När jag satt sprätt på 100 000 av företagets pengar så kände jag att jag måste göra något åt situationen. Vi satt på ett frukostmöte jag, Bill och Bull när jag bestämt mig för att berätta. Modet svek och jag började istället planera inför nästa spel. Nu hade jag kommit på det perfekta. Inför V75 till helgen spelar jag bara de som är mest streckade och gör en flerkupongers. Jag tog ut tre spik och sedan de fem mest spelade i de fyra återstående loppen. Totalt 625 rader, jag 500 dubblade insatsen. Med ett radpris på 50 öre blev det totalt 156 200. Jag plockade ut pengarna från företagets konto. Jag dolde uttagen med fejkade fakturor. Jag körde runt till fem ombud och lämnade fem stycken identiska system á 100 rader som kostade över trettiotusen stycket. Ingen av ombuden reagerade på den stora summa. Jag var alldeles darrig, så mycket hade jag aldrig spelat för, och jag var övertygad om att jag tänkt rätt. Denna gång ska den gå in. Det räcker att V75 ger 1000 kronor så har jag en halv miljon. Det gick nästan, ett av spiken gick åt helvete. Jim Frick blev bara tvåa. Jag fick fem hundra sexor som gav 58 kronor, ingen utdelning på femmorna. Jag kunde hämta ut 29 000 i vinst, eller rättare sagt drygt 120 000 i förlust. Jag var helt förlamad när jag gick och la mig. Imorgon ska jag berätta allt, tänkte jag, men så blev det inte. Jag fortsatte att spela ett tag till. Jag har nog aldrig mått sämre i hela mitt liv. Jag berättar mer om en vecka.

Må Väl

Del 14

Pengarna, de 80 000 som jag ”lånade” försvann. Visserligen inte direkt till spel, men indirekt var det så. Det jag hade smusslat med innan kunde jag täppa till tillfälligt. Massor av joxande räddades av att jag plötsligt hade 80 000 kronor på mitt konto. Självklart var det ändå så att massor av pengarna gick direkt till spel. Från att jag tidigare hade vunnit lite då och då, så vann jag plötsligt aldrig. Jag spelade fullständigt okontrollerat och jagade höga odds. Fick en massa konstiga idéer om till exempel siffror på hästar. Vilka som ”måste” vinna. De som jag tyckte måste vinna vann inte.

Situationen på företaget blev allt mer påfrestande. Jag fick aldrig vara ifred. Bill visade allt mer vara en människa med ofattbart kontrollbehov. Dessutom ganska glömsk, så saker han trodde han sagt var aldrig sagda. En sådan sak var när jag som jag tyckte det ombesörjt ett jobb till företagets gagn. Vi fick ett jobb där tre stycken stora träd som blåst omkull skulle röjas. Jag hade en granne med egen kamin och jag erbjöd honom att ta virket grattis mot att han bortforslade dem. Jag fakturerade kunden ett antal tusen, fiffigt tyckte jag.

När Bill fick höra detta gick han i fullständigt i spinn. Han hade lovat sin svåger att han skulle få sådana jobb och det borde jag ha begripit. Här kunde jag bett honom att dra åt helvete, men jag bet ihop och flydde. Jag flydde ännu djupare in i spelet. Detta är bara en av hundratals händelser där jag inte borde varit så jävla feg, men det var jag. Det var mycket lättare att fly till spel. Efter några veckor dök det upp ett brev från skatteverket, en påminnelse på obetald skatt. Jag kastade det och här började en ny era i spelkarriären. Nämligen att hinna före brevbäraren. Nu var de yttre hoten alarmerande. Jag kunde inte sova längre. All min tid gick åt till att skaka fram pengar till nästa spel, och nu sket jag i allt. Bara jag fick fram bränsle så jag kunde stilla mig några timmar. Innerst inne mådde jag fruktansvärt dåligt. Sjönk djupare och djupare, men försökte att i varje fall hemma bete mig någorlunda normalt.

Nästa söndag kommer min historia att handla om de sista desperata försöken att rädda hem allt. Det gick åt helvete och jag satt till slut hos polisen, mer om detta nästa vecka.

Må Väl