Som jag skrev förra veckan så gick det mycket fort att komma in i ett fruktansvärt beteende. Min idé om att kunna spela lite då och då visade sig bara vara en dröm. En dröm som jag nu har insett att det får stanna vid en dröm, för det kan aldrig bli verklighet. Jag klarar inte att spela lite då och då. Det tog verklig fart när jag plötsligt fick tillgång till oväntade kontanter. Jag gjorde ett extrajobb och fick kontant betalt. Det var onsdag och trav på Solvalla. Jag cyklade hem ställde cykeln hemma och gick sedan till ett café och satte mig med travprogrammet och började fundera. Mobilen ringde, det var min fru som undrade var jag var. Jag sa att jag var hemma hos en studiekamrat och pluggade. Första lögnen sedan jag börjat spela igen, åter en lögn för att skydda mitt spelande. På torsdagsmorgon insåg jag att spelet inte gått så bra och mina pengar nästan var slut. På eftermiddagen så gick jag hem till min far och förklarade att jag behövde låna lite till en gammal skuld. Det var flera år efter jag kraschat så min snälle far lånade några tusen. Han hade inte en tanke på att jag börjat spela igen. Åter användandet av lögn för att jag skyddade mitt spelande. Jag använde en del av pengarna jag lånade till det jag skulle ha använt det jag fått betalt dagen innan, nämligen att betala en gammal skuld, det som blev över omsattes till två vinnarbongar på Åby. Tyvärr gick de in och gav dessutom bra. Jag säger tyvärr för nu fick jag nytt bränsle. Mentalt bränsle i form av att jag kan och ekonomiskt bränsle i form av vinstpengar. Mina tankar var redan på lördagens V75: a.. Nästa vecka berättar jag om den spikraka resan ner till botten.
Må Väl
Niklas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar