Dagen var kommen. Min underbara fru och våra lika underbara barn som fått stå ut med en spelare i många år skulle nu få ännu ett straff. Pappa skulle avtjäna åtta månader på anstalt, åtta månader med en inkomst mindre till familjen. Min fru som ofta fått stå ut med att pengarna gått till spel skulle som straff nu dra runt hushållet på en lön.
Jag beklagar inte mig över att jag fick ett straff, det hade jag förtjänat. Det jag tycker är trist är att om jag istället fått hjälp att ta mig ur mitt spelberoende så hade det inte bara hjälpt mig utan även de kring mig. Nu blev det istället så att jag lallade runt på öppen anstalt medan min fru fick ett mindre helvete. I vår så kallade välfärdsstat finns nästintill ingen hjälp för de som drabbas som anhöriga. Ingen i kriminalvården överhuvudtaget undrade hur min fru hade det. När jag kom till anstalten fick jag en mindre chock. Var detta svensk kriminalvård. Det förekom massor av illegalt spel, pokerspel, privata bookmakers och därtill hörande låneverksamhet. Ville man få tag i alkohol var det inga problem. Som tur är höll jag mig i skinnet och lät bli och spela. Annars hade risken varit överhängande att jag lämnat anstalten med skulder till lånehajar, och det är inte roligt. Framförallt så är det inte speciellt hälsosamt. Jag kommer att nästa vecka berätta mer om tiden på anstalt.
För er som hört av er att ni är oroliga över att jag inte skriver så mycket vill jag säga: TACK för att ni bekymrar er, och jag mår bra. Mycket bra!
Må Väl
Niklas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar