Dagen efter Bill och hans familj varit hemma kändes det tungt. Jag slets mellan djävulskt dåligt samvete och en sinnesjuk tanke om att allt skulle lösa sig.
Som jag tidigare berättat så var situationen på företaget sanslös. Bill och Bull låg i ständig fejd, och jag stod emellan. Det blev värre och värre. Nu var det rena personanklagelser varje dag. Fruktansvärt jobbigt och påfrestande, men jag kunde ha sagt ifrån och lämnat skiten. Det gjorde jag inte. Mitt val blev istället att medla och bita ihop och begå kriminella handlingar för att kunna spela, spela och spela. Spela för att kunna fly mentalt. Till vilken nytta kan man undra. Till ingen nytta är svaret. Självklart skulle jag redan från början sagt ifrån, men nu kändes det som om det var för sent. Nu var det jag som var skurken. Sanningen var ju att jag höll på att dränera företaget på alla tillgångar. Att de bråkade var en klen ursäkt.
Dagen efter deras besök när jag körde till firman var jag fast besluten att göra ett sista försök att vinna tillbaka allt och sedan lämna skeppet. Fifflade undan pengar inför helgens V75. Denna gång så ska det gå. Jag ägnade åtskilliga timmar till att ta ut ett gigantiskt system som skulle rädda allt. Jag fick 7 rätt! 7 rätt på V75. Problemet var att alla favoriter gick in och den gav 456 kronor, ingen utdelning på 6: or eller 5: or. Jag kunde kvittera ut en bråkdel av vad jag satsat. Jag mådde illa och orkade knappt andas. Men kanske så kunde jag få in något på söndagen… nästa vecka kommer historien om mitt beslut att stoppa karusellen och hur jag stoppade den.
Må Väl
Niklas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar