Del 17

På väg mot höst 2000. En mycket mörk höst.

Först vill jag be om ursäkt att jag uppehåll i mina memoarer. Det har varit mycket jul och annat. Men nu kommer avsnitt 17.

Nu hade jag nästan slutat fungera som människa. Allt kretsade kring att skaka fram pengar för att kunna spela. Jag hade börjat spela på allt. Tidigare var det bara trav, men nu var det Keno, Tips, Oddset, Hundar, Triss, ja allt. Det gick tusenlappar varje dag. Jakten på kicken att få kunna spela och en övertygelse att vinna tillbaka de pengar jag ”lånat” från företaget drev mig.

Jag tror inte att jag sov en enda hel natt under augusti och september. Ofta struntade jag i att kolla resultaten på kvällen, gick och la mig för att drömma om en vinst. Då kunde jag sova lite bättre. Det hände ibland att jag vann, men de pengarna plöjde jag raskt ner i nya insatser. Jag mådde så dåligt att det inte går att beskriva. Jag gick och hoppades att de skulle komma på mig och slå mig sönder och samman. Inte slå ihjäl mig men nästan.

En förmiddag tog jag firmabilen och körde ut i skogen och gick runt i skogen i timmar. Jag skrev ett brev hemma att de inte behövde oroa sig över att jag skulle ta mitt liv, för det ville jag inte. Min älskade lilla fru missförstod brevet och trodde jag skulle dräpa mig själv.

Det blev kaotiskt och på kvällen kom Bill och hans familj hem för att stötta mig för att jag mådde dåligt. De visste inte varför jag mådde dåligt. Jag fick trots mitt beroende kraftig ångest och dåligt samvete. Jag höll god min, men var oerhört nära att berätta vad jag höll på med, men det gjorde jag inte, utan bestämde mig för att ta ut några tusenlappar till, och försöka vinna tillbaka. Om jag inte lyckas denna gång så måste jag berätta, det lovade jag mig själv.

Må Väl