Nu var det riktigt illa. Faktiskt värre än förra gången jag kraschade. Jag var nästan zombielik och bara hade spelandet i huvudet. Hemma höll jag god min och försökte hela tiden sluta spela. Det blev varje dag att jag tänkte idag är det sista gången. Imorgon ska jag sluta. Hösten gick fort och det började gå mot jul. En mardrömhögtid när man är inne i spelmissbruket. Normalt, nu när jag är spelfri, så älskar jag julen, men inte då. Då visste jag att troligtvis går det åt helvete. Några dagar innan jul bestämde jag mig att detta inte håller längre. Åter en gång hade jag lånat massor av pengar. Bland annat från min pappa, en av de människor som jag tycker så mycket om hade jag lurat på pengar. Min fru, mina barn, min svärmor, bror, svägerska alla hade jag svikit. Inte lånat pengar av alla, men alla hade jag svikit. Dagarna innan jul lånade jag ihop pengar för att kunna köpa julklappar till barnen. Jag lånade också pengar för att kunna spela en sista gång. Ett gigantiskt system till travet på annandagen. Det sprack och i mellandagarna tog jag tåget in till Malmö och gick runt i timmar. Jag samlade mig och åkte hem och berättade det de redan räknat ut. Det kändes som om jag åkte 100 kilometer rakt ner i underjorden. Jag mådde så dåligt att jag nästan inte kunde andas. Allt det förtroende jag byggt upp under 4 års spelfrihet var bortblåst.
Nu har det snart gått fyra år igen och jag vet att jag vill aldrig tillbaka igen. ALDRIG
Må Väl
Niklas
6 kommentarer:
Tack Niklas för du delat med dig.
Jag har läst vart enda avsnitt med tårar och glädje. Glädje för att du vågar berätta och hjälpa andra, tårar för jag vet hur det är att leva med en spelberoende.
Madde
läste alltihopa i ett enda svep.
spännande läsning från början
till slut! modigt av niklas att skriva ned en historia som denna. lite av mig själv finns där också!
"ÄRTAN" från "peking"
Samma här, läste också alltihop i ett enda svep nu ikväll. Smärtsamt som bara den att känna igen sig så mycket i berättelsen... Tre periodvis hemska år där jag till och från varit totalt förblindad av spel börjar äntligen ordna upp sig.
Niklas, kan du inte berätta lite hur ditt liv har varit efter att du slutade skriva på bloggen?
Hej, Jag hittade din blogg när jag sökte om spelberoende. Jag ser att det var länge sen du skrev och vet inte om du kollar dina komentarer.
Min man är spelberoende och jag vill tala med människor som kommit ur beroendet, få veta vad som hjälp dem.
Hoppas att du ser det här.
Mvh Maria
Man undrar hur det går nu?
Eftersom du inte skrivit något nytt inlägg på 3 år så får man väl gissa att du spelar igen.
Och om du skriver något typ "Allting är bra" så är det ingen som kommer att tro dig.
Hur mycket pengar rörde det sig om att du var skyldig den sista gången då 2004 och hur gick det till att lösa skulden?
Jodå E-mannen allting är faktiskt bra :) skälet till jag inte gjort inlägg på länge är av den enkla anledningen att jag tröttnade på att blogga, men funderar på att börja igen.
Skicka en kommentar